Tomas Andersson Wij

Tomas Andersson Wij

– Hej Tomas, vart skall du?
– Jag har sagt upp mig. Ska satsa på musiken nu.

Herregud han är tokig, tänker jag.
Vem säger upp sig från ett fast jobb?

På väg upp för den vibrerande, virvlande spiraltrappan till redaktionen för att leverera ännu ett bildjobb möter jag
Tomas som med lätta steg trippar ned för samma trappa.

Jag hade precis kastat loss som egen fotograf.
Att Tomas som jag haft förmånen att arbeta med flera gånger skulle sluta fick mig att för en stund skälva till.
Sluta? När det går som bäst?

Var detta alltså finalen för fler roliga uppdrag från redaktionen?
Slut med Runda Bordssamtalen i min studio?
Inga fler fotouppdrag i Centralbadets bastu där Amelia Adamo kunde sitta med en kasse folköl och tala ut?

Eoner av tid för oss sedan fram till denna bild.

Jag och Tomas befann oss båda på Gotland.
Vi hade bestämt träff vid Fårösunds Fästning för att göra ett par bilder som eventuellt skulle användas till Tomas nya bok.

Jag och familjen hängde vid Tofta. Vädret var såklart så bra att alla ville vara kvar.
Men att köra från Tofta till Fårösund tar sina modiga minuter.
Jag körde som en stockholmare, dvs jag körde om allt och alla för att inte komma försent.

Väl framme såg jag Tomas högst upp på Fästningen, promenerande och funderande.
Jag var såklart 10 minuter sen.
Innan jag hade fått stopp på bilen hade jag hoppat ur den och med kameran i höger hand
sprang jag fram till Tomas och ropade:

-Stanna kvar! Rör dig inte! Här har vi bilden!

Boken som är utgiven av Albert Bonniers förlag heter ”Gå rakt fram och över husen” och den köper du där du brukar köpa böcker.
—————————–
Tack alla som varit med på resan!