ORDET. Ett enda ord – och en hel berättelse

Jag må vara fotograf men ordet är så viktigt. Vad är vi utan det? Och jag har alltid varit fascinerad av människor. Ansikten, uttryck, tystnader, rörelser. Allt det där som pågår under ytan – och hur vi ibland försöker fånga det i ett enda ord.

2012 fick jag och några vänner en idé som vägrade släppa taget: Tänk om man kunde fotografera människor tillsammans med ett ord som betyder mycket för dem? Ett ord som stannar kvar i magen. Som säger något om vem man är, eller vad man varit med om. Det blev starten på *ordet*, ett bokprojekt där porträtten fick sällskap av just det där personliga ordet.

”Tålamod”, ”moder” – eller bara ”kaffe”

Någon valde “alla”. En annan “moder”. En tredje “tålamod”. Vissa tänkte länge. Andra slängde ur sig något direkt. Någon sa bara “kaffe” och log. Alla hade sina skäl – allvarliga, lekfulla, känsliga, dråpliga.

Det har varit både vackert och rörande att ta del av människors val. Och det är inte bara okända personer som deltagit – genom åren har jag också fotograferat bland andra Louise Hoffsten, Janne Schaffer och Özz Nûjen.

Ett projekt med hjärta till förmån för BRIS

Syftet med boken var inte bara att skapa något eftertänksamt och visuellt tilltalande, utan också att göra nytta. En del av intäkterna gick till BRIS – för att uppmuntra barn att börja prata, läsa och skriva. Att våga sätta ord på det som känns. Jag tyckte det var en fin cirkel: vuxna människor som delar ett ord med kraft, till förmån för barn som kanske ännu inte hittat sina.

Mötet framför kameran

Sedan dess har *ordet* fortsatt att leva sitt eget liv. Det har blivit något mer än ett projekt – det har blivit ett sätt för mig att möta människor jag annars aldrig skulle ha träffat. För varje ny person får jag också en ny berättelse, ett nytt sätt att se världen. Ibland går det snabbt. Ibland dröjer vi oss kvar länge i samtalet innan kameran ens kommer fram.

Det jag älskar mest med *ordet* är att det skapar något mänskligt. En liten öppning. Ett ögonblick av ärlighet. Det är inte alltid enkelt – men det är alltid äkta.

En ny scen för orden

Nyligen fick projektet en ny plats att andas på – hos Nail Democracy i Stockholm, där bilderna nu hänger och möter nya ögon. Det känns fint. Som att porträtten och orden fortsätter sin tysta konversation, även när jag själv har packat ihop kameran.

Jag är inte klar

Och det här är långt ifrån över.
*ordet* fortsätter växa. Det knackar på hos nya människor i nya städer – och jag får fortsätta ställa den där enkla men ibland svåra frågan:

”Om du fick välja ett enda ord – vilket skulle det vara?”